Sveriges mest framgångsrika Formel 1-förare någonsin, Ronnie Peterson, var arbetargrabben från Örebro som i rasande fart blev känd som "Superswede" för miljontals fans. Paralleller kan dras till Zlatans status idag. Nu kommer dokumentärfilmen om hans liv som tragiskt slutade med en våldsam krasch 1978- och en hel värld tappade andan. För manus står Manusfabrikens Morgan Jensen, som tidigare har skrivit flera tv-serier, bland annat tre säsonger av Tjockare än vatten och kommande Hassel.
Fem frågor till Morgan Jensen
- Du har ju tidigare främst skrivit fiktion - vad fick dig att vilja jobba dokumentärt?
- Det var egentligen aldrig något förstaval, utan frukten av lång research och ett brinnande intresse för Ronnie Peterson och Formel1. Projektet började för många år sedan som ett långfilmsmanus där jag skrev manus och Henrik Jansson-Schweizer var kreativ producent och bollplank. Vi hade båda Ronnie som barndomsidol. Projektet var svårfinansierat, trots stort intresse från många bolag, bl a SVT, men det hamnade sedan i bakvattnet av filmen Rush, som berättar om Niki Lauda och James Hunt. Det fick oss att tänka om, vi hade så mycket material och research, varför inte göra en dokumentär - som Senna. Vi utgick från grundstrukturen i ursprungsmanuset, det handlar ju i slutändan om att berätta en bra och gripande historia. Och Henrik tog på sig regissörsrollen.
- Vad är den största skillnaden manusmässigt mellan dokumentär och drama?
- En av de största skillnaderna manusmässigt mellan drama och dokumentär är att dokumentärmanuset är en ständig process. I drama ska man helst vara färdig när man går till inspelning. I en dokumentär lever manuset ända till klipprummet, i takt med kompletterande bildmaterial och intervjuer. Då gäller det att forma, kanske stryka saker, men ändå hålla sig till sin grundvision, den historia man såg framför sig när man började skriva. Jag jobbade väldigt nära Henrik där, i en ständig dialog.
- Vad är den största utmaningen när man jobbar med dokumentärt material?
- Största utmaningen är nog att sålla bland allt material, alla händelser, allt får inte plats. Dessutom att förhålla sig till sanningen, som ska vara ledstjärna. I drama låter man aldrig sanningen stå i vägen för en bra historia, men i en dokumentär har man ett ansvar gentemot de människor och anhöriga man porträtterar. Det gäller också att hitta en röd tråd, en vision, och att hålla sig till den. Visionen var inte bara att berätta om Ronnie, utan även skapa ett slags tidsdokument över en svunnen era.
- Vad var den största utmaningen med projektet?
- Största utmaningen förutom finansiering (alltid en utmaning), var att få vittnesmålen från Ronnies tidigare kollegor, vänner och världsmästare, som var utspridda världen över. Här gjorde Henrik och producenten Mia Sohlman ett jättejobb. Ronnies dotter Nina Kennedy var också inblandad på ett tidigt stadium och stjärnor som bl a Jackie Stewart, Emerson Fittipaldi, Niki Lauda, Mario Andretti och Jody Scheckter ställde upp utan att blinka. Det visar också hur otroligt respekterad Ronnie var. Så intervjuer gjordes i Milano, Monza, New York, London och Stockholm. Vi fick dessutom tillgång till unikt material i form av ej tidigare visade foton och gamla privata super8-filmer.
- Vad har du på gång framöver?
- För tillfället färdigställer regissören Amir Chamdin TV-serien Hassel, som jag och Henrik Jansson-Schweizer skapat och där jag även skrivit manus. Den har premiär i höst. Jag och Henrik utvecklar också två nya serieprojekt på Nice Drama med historisk och svensk anknytning. Jag får tyvärr inte avslöja så mycket av handlingen, men det kommer att sticka ut i tv-bruset.